Cornelia – en riktig kämpe

I en mysig förort till Stockholm, i ett hus som är ett litet projekt så där som det ska vara, bor Cornelia snart 3 år, tillsammans med sina föräldrar och sina yngre tvillingssyskon. Men det som inte är som det ska vara är att Cornelia har leukemi. Hon fick den diagnosen i juni 2014, men hade då varit sjuk i flera månader. Men det var det förstås ingen som visste då. En skadat ben och en tillfälligt sjuk lillasyster var det som ledde till sjukhuset då Cornelia fick diagnosen. Cornelia hade en fraktur som tog sitt tag att upptäcka. Efter att frakturen läkt har inte Cornelia börjat gå igen, men nu har hon en lite grön rollator som är hennes groda och med den tar hon sig fram. När jag var på besök för att fotografera familjen visade hon mig stolt hur hon använder rollatorn. Jag kom en dag när Cornelia var pigg och ville visa upp hela sitt hus och sin familj. Där fanns massor av kärlek och kramar.

VingerElliot_53_002_webb

Cornelia har kunnat gå på förskolan under hösten och är förstås som så många andra barn i den åldern – nyfiken och busig. Hon är också väldigt social. När hon orkar. Periodvis mår hon så dåligt att hon förstås inte orkar med. Jag har tur och får träffa den pigga och sociala Cornelia och får se hennes personlighet. Ett charmtroll. Men just nu har familjen inte många sådana dagar och besöken på sjukhuset är täta. Och samtidigt försöker familjen att få vardagen att funka.

VingerElliot_53_011_webb

Det fanns en väldigt fin stämning hos Cornelias familj och det var tydligt att de umgicks massor. En väldigt populär aktivitet var att studsa omkring i mamma och pappas säng till härlig musik. Alla var med efter bästa förmåga!

VingerElliot_53_034_webb

En liten paus med bokläsning och popcorn fick vi till, innan det var dags igen för mera lek. Jag blev verkligen imponerad av Cornelia, hennes vilja och framfart och hoppas innerligt att varje dag snart kommer vara så för Cornelia och hennes familj.

VingerElliot_53_050_webb

Cornelias mamma Malina skriver på sin egen blogg: ”Livet blir sällan som man hade tänkt sig. Jag hittade drömmannen, vi fick tre fantastiska barn inom loppet av 15 månader och köpte hus. Livet var på topp, det är det på sätt och vis fortfarande men i en parallell värld.” Efter att ha träffat hela familjen så förstår man Malinas beskrivning, den att livet är på topp men i en parallell värld.

Adrian

Vår älskade lille pojke Adrian hade en tvillingbror, Carl, som somnade in i magen. Båda pojkarna fick komma ut med kejsarsnitt och det visade sig ha varit en så kallad ”oväntad tvillingtransfusion”, där det ena barnet får mer näring än det andra i magen. Vid kejsarsnittet visste de först inte vem av pojkarna som var vid liv. Det visade sig att det var den lilla pojken som var alldeles vit som levde och den rosiga och röda, till synes friska lilla bebisen som hade somnat in. Jag fick upp min döda pojke på bröstet och de for iväg med Adrian till intensiven. Vilken mardröm.

Adrian - Life & Love Photography

Adrian - Life & Love Photography

Läkarna konstaterade att Adrian hade så svåra skador på hjärnan att han inte skulle klara sig mer än några veckor. Efter 2,5 månads kämpande på neo fick vi komma hem med vår lilla pojke, något vi inte ens hade vågat drömma om innan.

Adrian - Life & Love Photography

Från att ha varit en liten pojke på ett drygt kilo väger han nu 8,5 kg och han är 8,5 månad. Han har en mycket stolt storasyster som är 2,5 år och heter Alice. Lillebror ”Adi” kallar hon honom.

storasyster, Life & Love Photography

Adrian - Life & Love Photography

Vi njuter av tiden med vår underbara lilla pojke, men sorgen och rädslan är ständigt närvarande och vi vet att vi har honom hos oss på lånad tid.

Adrian - Life & Love Photography